SVENSKA RADIOARKIVET
the most unusual program for a selected location in Sweden in December 1961 there was drama when the boat was nearly capsized
 

Sällan var det så glassigt som många trodde.
Kaj Häger tar här språnget till arbetsplatsen.

 

PERSONER KRING RADIO NORD

På den här sidan fortsätter beskrivningen av personer som var anställda hos Radio Nord, eller som hade stark anknytning till företaget.

Första sidan i denna presentation hittar du

Om felaktigheter eller ofullständigheter finns i texten är jag tacksam för hjälp - skriv till radioarkiv@gmail.com

KARLSSON, Lars Gunnar "Lasse"

(1937 - 2002) - sändningstekniker och underhållstekniker med tjänstgöring ombord på Bon Jour. Han anställdes den 1 aug 1961 och fanns med till slutet, den 30 juni 1962. Han var med vid den dramatiska stormen i början på december 1961, och här på bilden ser vi honom i Bon Jours sändarrum med förödelsen efteråt, där apparatchassier - bland annat Exacton-bandspelare - avsedda att få service och underhåll istället rasade i golvet i ett sönderslaget virrvarr.
Lasses radiointresse startade i de tidiga tonåren. Han DX-ade och fick med tiden en diger samling QSL-kort. Innan Radio Nord hade han jobbat som servicetekniker i radioaffär och var hemmahörande i Råsunda, Solna. Efter Radio Nord-tiden flyttade han till Hagfors i Värmland och återvände till sitt yrke som TV-reparatör. På 70-talet förvärvade han A-certifikat som radioamatör och hade anropet SM4FVD. Liksom många andra i detta gebiet började han tidigt intressera sig för datorer. Han anlitades som gymnasielärare i ADB och datachef inom Samhall Erress AB. Innan sitt frånfälle var han ansvarig för data och telefoni på ett bokningsföretag i Uddeholm Hagfors. Han var också med och bildade Hagfors Närradioförening -99,3MHz- och var 2002 fortfarande ordförande i den.
I november 2002 sände närradiostationen Radio Kinnekulle genom ett tillfälligt sändningstillstånd även på mellanvåg. Under sändningen kom även en intervju gjord av Sten Johansson via telefon med Lasse Karlsson. Hör den intervjun

KIMSJÖ, Barbro (gift: Carpenter)
En av de först anställda på sensommaren 1960. Jobbade som receptionist och sekreterare. Hon fick även medverka med sin röst i olika programsammanhang, men slutade tidigt, på våren 1961, och då blev Solveig Jansson (gift Ullerstig) anställd i hennes ställe. Sedan 1962 gift och bosatt i Tucson, Arizona, USA

 

 

 

KLETTNER, Lars
(1937) - tekniker som blev anställd på Radio Nord den 15 oktober 1960 - se hans anställningsbevis . Han hade 5 år tidigare inlett sin ljudteknikerbana hos Svensk Filmindustri i Solna och fortsatte ett år senare hos Europa Film. I början på 1960 läste han om Jack Kotschack och projektet att starta en radiostation. Lars intresse växte, och då han tidigare hade anlitats för en del ljudläggnings- och mixningsarbeten i flera filmproduktioner på uppdrag åt Svea Film -vars ägare var Jack Kotschack- fanns redan kontakten etablerad. Lars frågade om radiostationen behövde tekniker - och så var han anställd. Lars berättar att det var stor lycka att tillsammans med ljudteknikerna Pelle Lönndal och Bengt Törnkrantz packa upp och installera den hypermoderna och direkt från USA komna inspelningstekniken. Per och Bengt kom från samma filmbransch som Lars, men till skillnad mot dem kom han inte från någon anställning hos Sandrews. På Radio Nord fick de ägna stort arbete åt intrimning av både teknik och personal innan de första inspelade programmen började sändas från ”Bon Jour”. Lars framhåller tiden på Radio Nord som mycket lärorik och han förblev stationen trogen fram till sommaren 1961, då han gav efter för chefsmixaren på Europa Film, som ville återanställa Lars. Sista projektet han gjorde på Radio Nord var att tillsammans med Bengt Törnkrantz banda ett 6 timmar långt program för sändning på midsommarafton 1961. Lars återvände alltså till filmbranschen och har främst arbetat som mixare, effektläggare och "trampare". Han har även medverkat som tekniker vid dubbning av bl.a. dessa filmer, Skönheten och odjuret (2010), Oliver & gänget (2009), Robin Hood (2009), Micke och Molle (2008), Bambi (1999).
Läs mer

Lasse Klettner i ett av Radio Nords kontrollrum, utrustat med graververk för gravering på lackskivor för senare matrisering och pressning av skivor - den apparaturen syns allra längst nertill till vänster i bilden. Sannolikt var det detta verk som användes för skivorna med demoprogrammet och långt senare skivan "Sjung med Radio Nord".

KOTSCHACK, Jack S.

(1915-1988) chef för Radio Reklam Produktions AB. Han var född och uppväxt i Tölö i Helsingfors och kom till Sverige 1944 efter fem år som frontsoldat i finska vinterkriget 1939-1940, och sedan i det s.k. fortsättningskriget 1941-1944, där han även tilldelades flera tapperhetsmedaljer. När han lämnade Finland skedde detta mycket brådstörtat efter att han under en permission råkat i slagsmål med en tysk officer på Hotell Adlon i Helsingfors. Innan kriget hade han tagit studentexamen på hemmaplan i Helsingfors 1932, och sedan studerat tre år på Herne Bay College i England. Det var först där som han tog sig förnamnet Jack. Hans dopnamn var Salomon Kotshack. Av engelskspråkiga blev efternamnet uttalat ungefär "coach-jack" och därur fick han idén till förnamnet Jack istället för Salomon, som han inte gillat att heta. Det gamla förnamnet kom sedan att ligga kvar som ett mystiskt ess i Jack S. Kotschack. Han tog även examen vid Handelshögskolan i Stockholm.
Med en blandning av driftighet och en smula fräckhet och flax kom han i Sverige snart att bli omtalad och omskriven som en affärsman av rang. Med sig från Helsingfors hade han som startkapital fyra Leica-kameror som han snabbt lyckades avyttra till bildtidningen SE. Främst utvecklade han goda affärskontakter med USA, dit resorna blev många redan under 50-talet, och han var även en period bosatt där. När tidningarna skrev om honom – och det gjorde de ofta - brukade exemplet med kulspetspennan tas fram - det är svårt att tro det idag när vi så ofta får sådana gratis, men det fanns en tid när de var dyra som statussymboler och det var Jack som lyckades bli först på plan och Europa-agent för denna produkts urmoder från Milton Reynolds fabriker i USA - "pennan som kan skriva under vatten".
Jack hade ett mycket utåtriktat engagemang inom idrott, vilket också var befrämjande för affärskontakterna. I sina yngre år i Finland hade han spelat i landslaget i bandy, och under åren på college i England inleddes en kort men framgångsrik karriär i boxning, och han var så framgångsrik att han tog sig till collegemästerskapet, som han dessutom vann.
Mest intresse skulle han ägna åt tennissporten. Han verkar ha varit i daglig pendling mellan tennishallen SALK i Alvik, Kungliga Tennishallen, och han fick positioner i den exklusiva Tennisstadion-klubben, bland annat som dess ordförande i många år.
Med stor framgång utvecklade han affärskontakter i filmbranschen, och han hade turen att bli kär i rätt flicka, Ingeborg Håkansson, vars pappa ägde det stora Svea-film. Efter giftemålet 1950 blev Jack reklamchef och långt senare direktör för företaget och det var genom kontakter från detta som han sammanfördes med Gordon McLendon. Gordon hade börjat etablera sig som filmproducent med egen studio hemma i Dallas och ville diskutera ett filmsamarbete med Jack. Men efter deras första möte kom projektet Radio Nord att skjuta alla filmplaner åt sidan. Mer om projektet Radio Nord kan du läsa .
Jack Kotschack gifte sig 1950 med nyss nämnda Ingeborg, född Håkansson 1923–2015, och med henne fick han sönerna Jan (1952), Per (1953) och Erik (1958).


En bild från februari 1984 när Jack signerade mitt ex av hans bok.

KROPENIN, Björn Peter
(1945) ljudtekniker på Bon Jour, men också en röst i sändningar under våren 1962 - bland annat i en programserie med okänt namn. Efter Radio Nord studerade han vid Stockholms tekniska gymnasium fram till 1966, och vid Handelshögskolan till 1972. Studerade filmproduktion vid University of Southern California, Los Angeles 1973-74. Var produktionsledare i Sverige för flera filminspelningar och startade produktionsbolaget Golden Films AB, som 1984 ombildades till Omega Film & Television AB i kompanjonskap med Lennart Dunér, men senare ombildades även detta och blev HOB AB där Peter är ensamägare och med adress i Flmhuset, Gärdet, Stockholm och på en gård på Fårö.
Varierande stavning av efternamnet: Krupenin, Kropénin; Kropenin.

LANDIN, Gert
(1926-2003), programledare, en av de allra först anställda i augusti 1960. Närmast kom han då från Hökerbergs bokförlag och han hade under en tid jobbat hos Bildjournalen och även varit chefredaktör för tidskriften All världens berättare. I radio debuterade han som 20-åring på Radiotjänst i ungdomsprogrammet ”Fönstret”. Från 1950 och fem år framåt hade han huvudansvaret för BBCs svenska sektion för utlandsradion. Åren där kom att forma honom till en BBC-anda som blev hans signum. Gert blev den som satt tryggast av alla på Radio Nord och fanns med ända till slutet för stationen. Men programchefstiteln lyftes snabbt bort av Jack och överfördes till Henry Fox. Jack skriver i sin bok att "Gerts något highbrowbetonade kulturinställning [inte kunde] para sig med uppgiften att söka det brett populära - han hade svårt att till fullo inse den policy stationen skulle ha – dels orsakade hans perfektionism svåra tempoförluster i arbetet. Jag minns mycket väl hur han under hela tre dagar uteslutande sysslade med att författa och finslipa en s.k. bokrevy, ett inslag som var avsett att fylla en minut av dygnets 24 timmar! Ett halvt pappersark text på tre dagar - det var inte den fart som Radio Nord hade råd att tolerera, varför Gert helt kopplades in på speakeruppgifter, där stationen fick mycken nytta av hans bästa egenskaper." Detta enligt Jacks noteringar.
På Radio Nord jobbade Gert framförallt med program som Toner för miljoner, Topp 20, och han introducerade och kläckte idén till programmet De tio med viss hjälp från några grammofonbutiker som kom med förslaget. Gert var en ytterst professionell och allround radiomänniska och fick göra alla slags röstjobb. Han var också i de flesta fall självkörare i programmen.
Piratradioanknytningen innebar ingen belastning för honom när han nästan direkt efter Radio Nord hoppade in i olika periodvisa uppdrag som freelance på Sveriges Radio. Ett tag fanns han som nyhetsankare i Aktuellt i TV, men i radion trivdes han bäst och anlitades som programledare för bland annat Svensktoppen, Det ska vi fira och Ring så spelar vi. Han var också flera gånger programledare för Sommar. En programserie han själv skapade hette Rösten i radio, med koncentrerade personporträtt av olika kulturpersonligheter.

Rolf Levin 2011

LEVIN, Rolf
(1935-2018) Radio Nords ekonomichef, kamrer - hade länge varit en god vän till Jack Kotschack, som då var ordförande i Tennisstadionklubben, där Rolf var kassör. Rolf var med i Jacks allra första grupp av medarbetare, kom in samtidigt med Pelle Lönndahl, och Rolf blev också den som hade uppdraget att i ekonomiskt avseende avveckla företaget Radio Reklam Produktions AB på slutet. Rolf Levin var tillsammans med Pelle Lönndahl kanske Jacks bästa kompis på Radio Nord. Även efter Radio Nords upphörande jobbade han med Jack i olika projekt såsom t.ex. Flearab (italienska plastblommor) och automatiska biltvättar. Senare blev Rolf ekonomichef på Westinghouse där Jack hade en kompis som var VD. Närmast innan Radio Nord hade Rolf kommit från AB Industribyrån där han hade arbetat med utredningsarbeten. Han hade studerat nationalekonomi, företagsekonomi och statskunskap vid Stockholms universitet. Bosatt på Lidingö med sommarbostad på Gotland, och han har som pensionär många uppdrag, bland annat som programansvarig i Rotary Milles Lidingö och har varit initiativtagare till Ung jazz i Lidingö jazzklubb, där han också är sekreterare, v.ordförande och pubansvarig.

LINDELL, Sten Gösta
(1907 - 1965) Steward på Bon Jour, hemmahörande i Hässelby. Anställdes 29 september 1961 och hade varit i tjänst till sjöss ända sedan 1943. Han var med vid de dramatiska händelserna i stormovädret kring december 1961, som slutade med att Bon Jour tvingades söka nödhamn i Sandhamn.

LINDQVIST, Ingemar
 
 
Lindqvistarna och deras son (1962)
 
 
Jag och mina systrar (2007)
 

(1949) växte upp i Malmköping som yngst i en familj där musiken alltid var det centrala. Min mor var violinist och pianolärare och mina två systrar hade, och har, enastående förmågor för sång, och även för mig har musiken varit livets viktigaste glädjekälla men det har aldrig lockat mig att själv sjunga eller spela.
Intresse för radio har jag haft från när jag var litet barn, och det triggades ytterligare när jag som 12-åring upplevde Radio Nord. Det satte djupa spår i mig när jag trots min unga ålder förstod det politiska falskspel som stoppade dem. I mitten av 70-talet startade jag en förening, Anti-stat-radio, för att skapa opinion i radiomonopol-frågan. Men så drogs jag samman med en pirat, Radio 98, där mitt kunnande inom ljud och elektronik kom till nytta. Jag byggde sändaren och vi hade ett bekvämt "paket" för att kunna sända från högt belägna platser i skogsområden eller från hustak. Läs mer om detta
Till yrket har jag sedan 1970 jobbat med ljudteknik, antingen som servicetekniker eller ljudtekniker. Med åren har jag också blivit allt mer road av att skriva, och har, vid sidan om min specialitet, att restaurera äldre inspelningar, oftast från 78-varvsskivor, även författat mängder av artistporträtt som hamnat i CD-häften och som artiklar i tidningar. Artister som jag skrivit om är bland andra Ernst Rolf, Edvard Persson, Zarah Leander och Ulla Billquist. Mina texter har till exempel kommit in i CD-häften hos skivmärket Naxos.
Allt det här i kombination gjorde att jag i mars 2006 startade den här webben för att hylla sådan radio, och sådana radiopersonligheter, jag särskilt gillar.
Jag var just kommen till mitt första tonår när Radio Nord upphörde, och någon gång under sensommaren 1962 var vi på besök i Stockholm, och jag passade då på att uppsöka Kammakargatan 46. Då satt fortfarande skylten uppe över entrén, men fönstren var alla invändigt klädda med brunt omslagspapper så att man inte kunde se in - utom på ett litet ställe där det fanns en springa i papperet. Innanför syntes kontorsmaskiner, skrivmaskiner. Inte mycket att se, men för mig var det fantastiskt att ända ha varit DÄR - fast det var när allt redan upphört.
Hösten 1970 blev jag "stockholmare", och det hände att jag kom förbi "46:an". Ett tag fanns Findus där, och jag tänkte att det var lustigt att just de tagit över lokalerna eftersom Jack i sin bok nämner Findus så här:
Ett storföretag, som dock av försiktighetsskäl helt fick avhålla sig från all annonsering, var Findus. Trots att Frionor och andra konkurrenter kom med stora reklamkampanjer förblev Findus utanför Radio Nords kundlista.
Anledningen blev uppenbar senare, när det offentliggjordes att Findus skulle uppgå i det stora världsföretaget Nestlé. Förhandlingarna med staten om den valutamässiga delen av försäljningen pågick under Radio Nords tid, och läget var så känsligt att man helt naturligt inte vågade komma med någonting som verkade utmanande i detta skede, enligt vad Findus-direktören Claes Bohman senare anförtrodde mig.

Så skrev alltså Jack 1963. Många år senare togs lokalerna över av Scientologykyrkan. En gång gick jag dit och in genom dörren. Där inne möttes jag av en elegant kvinna i representativ klädsel, och efter att jag förklarat den historiska bakgrunden till en radiostation som ägt lokalerna en gång i tiden, visade hon mig vänligt runt i lokalerna. Eftersom jag är ljudstudiokunnig så kunde jag ana mig till var i lokalerna som ljudstudiorna hade funnits. Så småningom råkade jag få ta plats just i det rum som Jack haft som sitt kontorsrum. Jag kunde lätt identifiera läget eftersom utsikten genom fönstren var identisk med hur det ser ut i kortfilmen "Låten från båten", där man får se vyer inifrån Jacks rum. Inne i detta rum fick jag sitta och höra en kassettspelare mala ett förinspelat hyllningsprogram om Scientologykyrkans "profet" L. Ron Hubbard. Det var en slags andakt för mig, för jag befann mig ju på "helig mark" om än inte på det sätt som Scientologykyrkan kanske ville se det. Jag tackade för mig, men deras ideologi var inte något att tacka för.

LÖNNDAHL, Per Douglas

(1924 - 2011) Hans ljudtekniska karriär började hos Centrumateljéerna, 1944, som senare blev Sandrews filmateljéer, där han bland annat gjorde ljudet till filmer som Mästerdetektiven Blomkvist (1947), Mästerdetektiven och Rasmus (1953), Laila (1958), Swing it, fröken (1956). Han fanns med hos Sandrews ända till nedläggningen 1960. Därefter blev han med start den 15 augusti 1960 en av de allra första som anställdes hos Radio Nord. Pelle var den mest drivande för den mycket höga ljudtekniska standarden på stationen och dess studiolokaler i stan. Med visserligen stor kompetens inom ljudteknik, men egentligen utan några radioteknikkunskaper, var han också delaktig vid uppbyggnad och installation av den radiotekniska sändarutrustningen och ljudutrustningen ombord på sändarfartyget vid kajplatsen nere i Köpenhamn. Han var också en av dem som medföljde fartyget på den äventyrliga seglatsen upp mot Stockholm vid juletid 1960. På slutet för stationen blev han den utvalde som fick förtroendet från Jack att för alltid slå av bärvågen på 495 meter mellanvåg vid midnatt den 30 juni 1962. Efter stationens upphörande blev han först anställd hos Sveriges Radios Utlandsprogram / Radio Sweden men blev efter cirka halvannat år anställd vid Filmskolan som med tiden skulle omvandlas till Dramatiska Institutet, statlig högskola för medieutbildning. Främst arbetade han som ljudlärare på skolans utbildningslinjer för radioproducenter och filmljudtekniker, och han var också under en period rektor på skolan. För hans ljudtekniska insatser belönades han sedermera med utmärkelserna "Gyllene hörluren" 1987 och "Ljudvågen" 2003.
I oktober 2005 höll Pelle ett föredrag för Svenska Filminstitutets Pensionärsförening om sina filmår:

 




McLENDON, Gordon

Gordon McLendon

(1921-1986). Gordon Barton McLendon föddes i Paris, Texas, och fick sin tidigaste uppväxt i Idabel, Oklahoma, senare i Atlanta, Texas där han också fick sin gymnasieutbildning. Under dessa gymnasistår inträffade bland annat att han vann en rikstäckande politisk uppsatstävling och blev vald till redaktör för The Atlanta High School Student newspaper, Han blev även en drivande kraft när det gällde sändningar över skolans övnings-radiostation där han bland annat fungerade som kommentator vid idrottsevenemang och andra kommentatorsroller i sändningarna.
Inför sina fortsatta studier fick han ansökningar accepterade vid Harvard, Yale och Princeton. Av dessa valde han Yale då han upplevde det som en större utmaning eftersom det var den enda skolan som inte hade erbjudit honom ett stipendium. Vid Yale blev han även vald till redaktör för Yales Litterära Magasin, men under hans utbildningsår var huvudparten av hans ambitioner ändå riktade åt universitetets radiostation. Han misskötte ändå inte studierna men hade en oerhörd kapacitet att hålla många bollar i luften. Han hade valt att studera Östasiatiska språk och orientalisk historia.
Under andra världskriget togs han in som underrättelseofficer, specialiserad för kryptografisk meddelandetrafik hos Office of Naval Intelligence vid den amerikanska Stillahavsflottan, där hans östasiatiska språkkunskaper passade som hand i handske. Under militärtjänstgöringen fann han nya möjligheter att odla sin radiopersonlighet, bland annat i en egen radioserie där han var en parodisk nyhetskommentator i sändningar över AFRS. Efter kriget tog han först fortsatta studier vid Harvard Law Scool i avsikt att, liksom sin far och farfar, skaffa sig en karriär inom advokatyrket, men efter ett år i dessa studier hoppade han av. Han ansåg inte att detta var hans riktiga yrkesbana.
Trots starkt ogillande i början lyckades han övertala sin far om ett lån med vars hjälp han köpte in sig i ett delägande (50%) i radiostationen KNET i Palestine, Texas. Där klev han även in i rollen som sportreporter vid sändningar av The Palestine Wildcats football games, förutom att han också tog roller som programchef, reklamsäljare, vaktmästare, ja han var som sagt en person som gillade att ha mycket för händerna. Efter något halvår insåg han att stationen han köpt in sig i aldrig skulle kunna bli annat än småpotatis i den stora radiovärlden. Det blev snabbt försäljning av de 50 procenten, och flytt till det större Dallas för att där starta något helt nytt.
Med premiär 9 november 1947 startade han sin station KLIF 1190, Dallas, Texas. Stationens call letters KLIF uttalades förstås K-L-I-F men ofta också som "cliff" vilket stämde bra med adressen - stationen låg i Dallasförorten Oak Cliff där de visserligen bara hade bottenvåningen, men i en mastodontbyggnad, Cliff Towers Hotel, som säkert bidrog till att ge ett pompöst intryck åt KLIF med stora reklamskyltar utanför byggnaden.
Tillsammans med sin far, Barton McLendon grundade Gordon radionätverket Liberty Broadcasting System (LBS), som snabbt blev det näst största radionätet i USA. Mest känt blev LBS för sina dagliga sportsändningar av Major League Baseball som blev sänt från kust till kust över 458 anslutna radiostationer. Major League Baseball var något som tidigare inte hade uppmärksammats i reguljära sändningar över sydvästra USA. En speciell egenskap hos dessa sportsändningar var något som gick under benämningen sportscasts, att man som ett exalterat skådespel återskapade livesändningsliknande stämningar ur matcherna, och McLendon själv, i sitt artistnamn "The Old Scotchman", blev en rapp och skicklig sådan sportscastartist.
Mycket har sagts om Gordon McLendon. Att han var den förste att införa trafikrapporter, jinglar, all news radio, easy-listening. Men allra mest var han den som gjorde de största insatserna för att vidareutveckla Todd Storz' ursprungliga ritningar för Top 40-formatet i amerikanska radiovärlden. Gordon McLendon fick stora utmärkelser, bland annat som One of Ten Outstanding Young Men 1951. Hans station KLIF "The Mighty 1190" vann 1957 Sigma Delta Chi-priset och 1958 National Headliners Award som bästa radiostation i hela nationen.
För Radio Nord blev Gordon den store entreprenören vid sidan om Jack Kotschack och huvudfinansiären Clint Murcison. Hans intresse för offshore radio tillkom i första hand därför att han redan ägde det maximala antalet radiostationer som tilläts enligt FCCs regler i USA. Det var danska Radio Mercurs framgångsrika start som hade visat på en ny väg att kringgå de monopollagar som fanns i de flesta av Europas länder, och det gav Gordon aptiten att starta en liknande radiostation i vattnen utanför Stockholm. Efter Radio Nord fortsatte hans engagemang för radio i Europeiska farvatten med projektet Radio Atlanta, som bar namnet på staden där han haft sin uppväxt, men det gick i stöpet som affär och utvecklades i annan riktning än Gordon önskat. Senare startade han i kompanjonskap med Don Pierson (1925-1996) den Europeiska spegelbilden av den station som han var mest stolt över, KLIF, som utanför Englands kust skulle ha gått under namnet KLIF-London, men som vid premiären den 16 december 1964 och fortsättningsvis blev känd som Wonderful Radio London.


Vad är sanningen om det som hände i Dallas 1963?

Vad som är värre med Gordon McLendon är de ännu osäkra rykten som 1963 började cirkulera om delaktighet i mordet på John F. Kennedy. Warren Hinckle och William Turner hävdar i sin bok Deadly Secrets att McLendon hade märkliga länkningar till Jack Ruby och flera andra misstänkta inklusive Clint Murchison.

McLendon var även filmproducent och 1959 gjorde han tre filmer, The Killer Shrews, The Giant Gila Monster och My Dog Buddy, och från 1963 till 1966 var han knuten till United Artists. Han var också författare till flera böcker inklusive How to Succeed in Broadcasting (1961), Correct Spelling in Three Hours (1962), och Understanding American Government (1964).
Året 1971 sålde McLendon klenoden KLIF för 10.5 miljoner dollar och under de följande åtta åren avvecklade han allt sitt ägande i amerikanska radiostationer. De hade främst bestått av de följande: KILT, Houston; KTSA, San Antonio; KEEL, Shreveport; WYSL, Buffalo; KABL, San Francisco; WYNR (senare namnändrad till WNUS) Chicago; XTRA News, Los Angeles, WAKY Louisville och KADS (senare KOST) Los Angeles.
McLendon hade ingått äktenskap 1943 med Gay Noe, men långt senare, 1973, gifte han om sig med Susan Stafford.
Gordon McLendon dog i cancer den 14 september 1986.
Läs boken "Gordon McLendon: The Maverick of Radio" av Ronald Garay . Från sidan 103 till och med 105 berättas om McLendons engagemang för Radio Nord, men varning för att det finns faktafel i nästan samtliga fall.

Här nedan två personligheter med anknytning till Gordon McLendon:


Don Keyes var programdirektör för Gordon McLendons Radiostationer i USA åren 1957 - 1966. Här kan du höra honom läsa ur sina memoarer "Gordon McLendon and Me”

Kapitel 1: How I stopped calling him Mr. McLendon
Kapitel 2: The Miracle By the Bay ... KABL
Kapitel 3: Why All-News? Why Not!
Kapitel 4: Gordon, the Practical Joker
Kapitel 5: His Sense of Self
Kapitel 6: The Practical Joker II. Incl. the Joke that Backfired
Kapitel 7: Hooray for Hollywood
Kapitel 8: You Can't Win 'em All
Kapitel 9: Gordon, Me and the FCC
Kapitel 10: Senator McLendon? Sorry!
Kapitel 11: Al Kelly
Kapitel 12: Most of my people come from........
Kapitel 13: Potpurri
Kapitel 14: The Audio Chapter
Gordon McLendon framhöll själv alltid Todd Storz (Robert Todd Storz) som den ursprunglige skaparen av Top 40-formatet. Storz startade 1949 med att omvandla KOWH till sitt format, som då blev mycket olikt det hos de flesta andra stationer där musik från skivor oftast bara förekom som utfyllnad mellan artistshower. Storz byggde på sina personliga efrarenheter men beställde också en studie från universitetet i Omaha innan han lät KOWH växla över till det som han döpte till Top 40-formatet, som byggde på singelförsäljning hos utvalda skivbutiker varje vecka. Framgången visade sig och Storz köpte upp ett stort antal stationer och lät även dessa växla över till hans Top 40-format.
Här nedan är en radiodokumentär av Richard Fatherley om Todd Storz.

Todd Storz (1924 - 1964)
Todd Storz, en radiodokumentär av Richard Fatherley

MESCH, Archie
sändarexpert och teknisk assistent till Glen Callison vid byggandet av de två sändarna ombord på Bon Jour när hon låg i varvet i Köpenhamn. Båda var sändartekniker knutna till Gordon McLendons nät av radiostationer i USA. Archie medföljde sedan på Bon Jours resa från Köpenhamn upp till Stockholms skärgård vid julen 1960 och var sedan med Radio Nord och utbildade de ombordvarande teknikerna såsom t.ex. Lasse Karlsson, Jan Gunnarsson, Olof Sjögren, Björn Björklund och Ove Sjöström, och fanns där ytterligare cirka ett halvår tills tekniken ombord ansågs fungera stabilt.

MULLANEY, John
Det var Johns Mullaneys unika antennprincip, benämnd folded unipole, på svenska inverterad jordplansantenn, som löste problemet att med sändarfartyget Bon Jours mast om endast 38 meter var mycket långt från den ideala längden för att fungera som halvvågsantenn. Konstruktionen tog nytta av de förliga och aktra stagvajrarna från masttoppen - de bidrog som strålningselement utöver själva masten av metall. För att det skulle fungera var det nödvändigt att vajrarna från masttoppen avslutades nedtill via justerbara kondensatorer gentemot jord (fartygsskrovet). De var inkapslade i stora plåtburkar som kan ses på en del bilder på Bon Jour.
Antennkonstruktionen kunde "trolla" en med mastens strålningsegenskaper och gav Radio Nord en överlägsen täckning för sändaren. Men för att detta skulle fungera var det kritiskt med inställningen av kondensatorerna, och teknikerna ombord jobbade mycket under Radio Nords hela tillvaro med dessa inställningar, och erfarenheterna i denna teknik skulle senare också få betydelse för de engelska radioföretagen utanför Englands kuster.
John Mullaney och hans folded unipole finns beskriven på en mängd sajter om man googlar på "John Mullaney" + "folded unipole". är resultat från en sådan googling.

Clint Murchison Jr

MURCHISON, Clint Jr.
(1923 - 1987) multimiljonär i olja, järnvägar och fastigheter, huvudfinansiär för Radio Nord (Nord Establishment) tillsammans med Robert F. Thompson och den officiellt endast på entreprenörsidan verksamme Gordon McLendon.
Clint ägnade alltså inte mycket tankemöda - eller tid - åt Radio Nord, men det var han som hade lockats att släppa till huvuddelen av pengarna. Han ägde bland annat två gigantiska försäkringsbolag, han var majoritetsägare i New York Central Railway, ägare till oljekällor och kemiska industrier. Clint Murchison var född i Dallas och känd för många finansiella projekt. Son till Clint Murchison Sr. (1895 - 1969). Clint Murchison Jr hade två bröder, John och Burk som redan i tioårsåldern dog i en barnsjukdom. Hans mor avled redan när han var två och hans uppfostran togs om hand av en faster. Han gick i skola i Lawrenceville Prep och tog sedan examen i elektroteknik vid Massachusetts Institute of Technology. Han fick en magisterexamen i Matematik från MIT.
Trots sina astronomiska tillgångar, som han ärvt från sin far, fick Clint Muchison i mitten av 1980-talet ekonomiska svårigheter som en följd av felaktiga investeringar. Detta inträffade när fastighetsmarknaden kollapsade mitt i en kraftig ökning av priset på olja. I februari 1985 var han tvungen att ansöka om personlig konkurs som blev en av de största personliga konkurserna i USAs historia.
Clint Murchison Jr, avled i lunginflammation den 30 mars 1987 i Dallas, Texas.

NESTIUS, Lasse
(1940) - nyhetsreporter på Bon Jour. Innan han anställdes på Radio Nord hade han vistats tre år i USA och studerat radion där. Hemkommen till Sverige i april 1961 råkade han på Tennstopet, som då fanns i Klara-kvarteren, träffa Radio Nord-nyhetsmannen Kjell Bergström som han kände mycket väl sen tidigare. Kjell Bergström ordnade en anställning åt honom sedan Lasse med mycket väl godkänt klarat testet i form av en tidningsnotis som han direkt på restaurangen blev ombedd att läsa upp. Från början var det tänkt att Lasse bara skulle bli en vikarie över sommaren, men han blev kvar i något år på stationen. Även om andra var nöjda med hans insatser upplevde han inte sig själv som någon vidare god journalist och övergav Radio Nord och journalistyrket i april 1962 för att bli affärsman istället. Mest har han varit verksam med antik- och second hand-rörelser. I mitten av 70-talet startade han Prylvaruhuset på Odengatan och från 1979 startade Lasse i Skärholmen den så välkända Sveriges största Loppmarknad, som drog besökare till denna förort. Tillsammans med sin son är han nu verksam med en second hand-rörelse i Sundbyberg.

NORD, Olle
annonssäljare.

NYGREN, Nils F.
(1924-2001) När han anställdes gavs han titeln chief announcer men fick en kort karriär på Radio Nord - så kort att han inte ens var med fram till premiären. Han kom närmast från IBRA Radio där han under fem år varit reporter, och deras redaktion och studiolokaler låg inte så långt bort från Radio Nords. Han ska även ha gjort reportage på Sveriges Radio och jobbat som journalist på en del tidningar. Från sin korta tid på Radio Nord finns han med på ett fåtal tidiga inspelningar, som i det provprogrammet från hösten 1960 där han hörs redan som första talröst. Sannolikt upplevdes hans röstliga personlighet som lite för torr för att passa in på en kommersiell radiostation. Han skulle dock, långt senare i livet utveckla sin förmåga att fånga och charma en publik, men då som andlig sångare. Han gjorde totalt sju LP-skivor under 70-talet och skulle sedan under närmare 35 år vara på ständig turné som resande trubadur och vispoet. En ytterligare förhöjd popularitet för en större publik fick han efter medverkan i den populära TV-serien Minns du sången i januari 1998 där han sjöng sin egen visa Glöm inte bort att änglarna finns - se detta TV-inslag via Youtube . Efter det blev han en given sångare i samtliga avsnitt av programserien där han framförde sina egna många visor till sin tolvsträngade luta eller till eget pianoackompanjemang. Han behärskade även fiol, orgel, dragspel, mandolin, gitarr, saxofon, cello och nyckelharpa, och skrev både text och melodi till över hundra sånger. Många av dem har blivit evergreens, och han framträdde med sina sånger i stort sett ända tills han gick bort i slutet av 2001, 77 år gammal.

NYSTRÖM, Pelle
Delade ansvaret för programmet Metronome-nytt med Anders Burman, se dito. Pelle Nyström föddes i Tierp 9/12 1930, avled i Stockholm 2/2 2003. Med hustrun Ann-Cathrine (1946) fck han sonen Joakim (1980).

OLSSON, Ebbe
Stewarden (serverings- kökspersonal) ombord på Bon Jour.

OLSSON, Elis
Bon Jours förste kapten. Han har i vissa fall fått beskyllningar för alla de fel som skedde vid ombyggnaderna i Köpenhamn. Enligt andra var han sjuk med varbildning i käken och att han under flera månader innan avresan för Bon Jour från Köpenhamn hade lidit av psykisk stress av privata skäl. Elis Olsson kom hastigt att ersättas av kapten John Johnsson, se d:o.

PALMKVIST, Hans
Nyhetsman med tjänstgöring på Bon Jour. Han anställdes på våren 1962.
Hans Palmkvist i Handelsnytt.

POULSEN, Mogens
Dansk kock ombord på Bon Jour.

PRAWITZ, Elsa
(1932 - 2001) Utbildad vid Dramatens elevskola 1950-1953 och skådespelerska på Dramaten och Intiman och totalt 26 filmroller där hon mestadels sattes i roller som vamp. Hon spelade även hos Karl Gerhard 1961 i hans sista revy "Ursäkta handsken". På Radio Nord var hon programledare för "Elsas Nattkajuta" med Louis Chrysander som producent. Efter Radio Nord var hon i tre år chef för Alléteatern. Senare har hon varit knuten till olika stadsteatrar, bland annat den i Uppsala respektive Borås. Hon skrev även filmmanus, bland annat till Arne Mattssons "Det är hos mig han har varit"(1963), där hon även hade en av de ledande rollerna, och hon var ofta med i filmer av Arne Mattsson som hon även var gift med 1956-1965.

Elsa Pravitz, Louis Chrysander och Gert Landin diskuterar inför ett Nattkajutanprogram

RAVELL-VALTONEN, Raya (eg. Raija)

 
Raya Ravell (1982)
 
Vera, Maire och Raya
 

(1918-1997) musikarkivchef på Radio Nord, en av de allra första anställda från augusti 1960 och den huvudansvarige för musikurval i alla Radio Nords program. I arkivet assisterades hon av främst Ebbe Jularbo och Monica Hylinge.
Innan Radio Nord var hon mest känd som en i sångtrion Harmony Sisters, bestående av systrarna Vera Enroth (1914-1997), Maire Ojonen (1916 - 1995) och Raija. Från 1935 började de sjunga professionellt i Finland och främträdde ofta i den finska radion. Deras första framträdande i Sverige blev i China-varietén 1943, och den största skivsuccén Konvaljens avsked (Otto Lindvall) såldes i 160.000 ex. De anlitades ofta som bakgrundskör vid skivinspelningar med Harry Arnold, Yngve Stoor, Harry Brandelius, Thore Ehrling, Sune Valdimir, och de gjorde många långa folkparksturnéer. Sångtrion upplöstes 1956 varefter Raya och även Maire inledde varsin solokarriär, båda främst med jazzrepertoar. Långt senare, under Radio Nord-tiden, sjöng Raya både solo och i kör i några av Radio Nords jinglar. Hon fick även en karriär på De Tio-listan med en parodi på den då så stora framgången för Göingeflickorna ("Kära Mor"), "Skriv ett brev till mor därhemma" där Raya sjöng stämmor med sig själv och kallades Värmlandsjäntorna trots sitt enbart finlandssvenska ursprung utan några anknytningar till Värmland. På skivan kompades hon av vad som kallades "Spel-Eriks kapell", bakom vilka dolde sig Eberhard Jularbo och Henry Fox - det var den sistnämnde som hade skrivit låten.

 

 

   

A-sidan

 

REITZEL, Bok
(Född i San Mateo, Kalifornien, U.S.A. 1929) - Försäljningsteknisk rådgivare med femton års erfarenhet från kommersiell radio i Amerika. Han var inlånad från sin befattning som försäljningschef på McLendon-stationen KABL, som då var San Fransiscos största i popularitet.

SJÖBERG, Jan
transportchef på Radio Nord. Ansvarade bland annat för transporterna med passbåten ut till Bon Jour, och fungerade som kapten ombord på denna. Han var även chaufför, och bar den eleganta skärmmössan (bilden nedan) när han transporterade den fartygsbaserade personalen mellan Kammakargatan och Nynäshamn.

SJÖBORG, Tage
(1935) ljudtekniker med rötter från Dalarna och med arbetsplats på Kammakargatan. Han var en av de tekniker som följde med Pelle Lönndahl till Radio Nord från Sandrevs filmateljeer, och efter Radio Nord fortsatte han som tekniker inom filmljudet, bland annat som filmmixare och har bland annat jobbat för Ingmar Bergman. Bland produktioner som han arbetat med kan nämnas "Pojken med guldbyxorna" (1975), "Bokhandlaren som slutade bada" (1969), "Att angöra en brygga" (1965), "Änglar, finns dom?" (1961), "Tystnaden" (1963).

SJÖGREN, Olof
(30 juni 1938) - sändningstekniker på Bon Jour, han var född och uppväxt i Kalmar men jobbade för en stockholmsfirma när han fick jobbet på Radio Nord, där han började sin anställning vid månadsskiftet mars-april 1961. Olof Sjögren fick under teknikchefen Ove Sjöströms landpermisar också vara st.f. teknikchef ombord.

SJÖSTRÖM, Ove

Ove Sjöström ombord på MV Caroline 1964


(1938) anställdes som tekniker den 16 december 1960 och befordrades redan en månad senare till teknisk chef med ansvar för sändare och övrig teknik ombord på Bon Jour. Visade också sin mångsidighet som spontant inhoppad nyhetsuppläsare under en period när ordinarie personalen, bestående av Lassarna Branje & Nestius, båda hade sjukdomsfall. Egentligen är han född som Zeth Olov Einar Sjöström, och som radioamatör känd under namnet SMØXBI Seth Sjoestroem . Han framträdde vid ett seminarium för radioamatörer i Handen den 14 april 2007 - bilden här bredvid tog jag själv vid detta tillfälle. Jag lyckades också spela in hela Oves föredrag inklusive det kanske ännu mer intressanta eftersnacket, och i detta hörs också inpass från Seve Ungermark, Ronny Forslund, Göran Lindemark och jag själv.
Ove berättar dessutom från sin tid när han tillsammans med f.d. Radio Nord-teknikern Jan Gunnarsson var inlejd och medverkade med sina Radio Nord-kunskaper vid uppbyggnaden av Radio Caroline 1964. Från 1964 har jag också ett message tape från Ove Sjöström som sitter i studion ombord på MV Caroline som då låg för ankar ute på Irländska sjön. Se ljudlänkarna under respektive bild.

SKEPPSTEDT, Nils
Nils Josef Skeppstedt, född 1924 i Kungsholms församling, Stockholm. Arbetade på Sandrews, SF, Film-Teknik och var ljudteknikchef i många år på Svenska Filminstitutet. Bror till klipparen Carl-Olov Skeppstedt.
Han var en av de filmljudtekniker som anställdes hos Radio Nord efter att Sandrews upphörde på Lästmakargatan. Han blev dock uppsagd redan hösten 1961 och fortsatte sedan som filmljudtekniker och mixare med stort antal filmer bakom sig, och de första hade han börjat med på tidiga 40-talet, bland annat Kajan går till sjöss (1943), Barnen från Frostmofjället (1945), Vägen till Klockrike (1953) och under Ingmar Bergman i "Prästen i Uddarbo" (1957). Nils Skeppstedt avled 2007).

STERTMAN, Nils Alvar
(1938) lättmatros i 23-årsåldern ombord på Bon jour. Var anställd från början på 1961 till juni samma år. I jobbet som lättmatros får man hugga i med det mesta ombord, från att hjälpa till i byssan till att skrapa rost. Men mest jobbade han nere i maskinrummet. Han slutade på egen begäran när han fick annat erbjudande om jobb som lockade mer, men minns ändå jobbarkompisarna, både radiofolket och sjöfolket, och Bon Jour som en bra arbetsplats.

STRÖMBERG, Birgit, gift Dahlqvist
(6/7 1938) arbetade tillsammans med Birgitta Söderström på ekonomiavdelningen med Rolf Levin som närmaste chef.

STURMARK, Gösta
Gösta Sturmark
sonen Christer


(1936-2006) annonssäljare, och senare även en av de som upphöjdes till programchef, på Radio Nord. Han föddes i det då till Finland hörande Viborg, son till chefen för järnbruket där. Vid krigsslutet -45 flyttade familjen och 9-årige Gösta till Sverige och Djursholm. Gösta visade fallenhet för medier och film och han gjorde sin värnplikt vid Arméns Filmdetalj.
Han blev anställd som annonssäljare och kom med i det första gänget anställda på Radio Nord redan i augusti 1960. Efter Radio Nord arbetade han vidare inom produktion för film och TV, bland annat reklamfilm, och under åren 1969-1974 var han produktionschef för Husmors Filmer. Han startade 1976 produktionsbolaget NordArts videoavdelning för produktioner av företagsfilmer. Han var noggrann, hade sinne för detaljer, och det blev många uppskattade produktioner under hans ledarskap.
Gösta övergav 1984 Sverige och bosatte sig i London, där hans hustru Charlotta fick en bättre bas för sitt företag för filmlicensiering och distribution. När Jan Steinmann, VD för ScanSat 1986-87, fick uppdraget att bygga upp TV3 med bas i London engagerades Gösta Sturmark till detta projekt. När projektet väl var igång blev det hans område att ansvara för tekniken att få ut sändningarna. Gösta var mycket teknikintresserad och språkligt begåvad. Han arbetade även som översättare, bland annat av boken "Leva digitalt : om datorer, CD-ROM och Internet - för de redan frälsta & oss andra ängsliga".
Sonen Christer Sturmark (1964) är en flitig mediedebattör.

SÖDERSTRÖM, Birgitta
arbetade tillsammans med Birgitta Strömberg på ekonomiavdelningen med Rolf Levin som närmaste chef. Birgitta hamnade senare på ett jobb på Royal Viking hotell vid Centralen.

Inte alls är det Otto Henning (Gittes far) vi ser på denna
"filmis" utan Larsan Sörenson, och i Radio Nords studio
(ur Siv Wastessons samling)

SÖRENSON, Larsan (eg. Lars-Erik)
(1931 - 1970), programledare på Radio Nord.
Han hade en kul och fräsig stil som passade särskilt för de poppigare sammanhangen, inte minst som programledare för Topp 20, och han blev snabbt kunnig att köra programmen själv, även om han lär ska ha beskrivit sig själv som "teknisk idiot". Han var en glad gamäng och spelevink, men också en språkekvilibrist som anordnade "vältalighetstävlingar" bland sina jobbarkompisar. Hans artistiska förebild var Karl Gerhard, och på Radio Nord utnyttjade han flera gånger möjligheten att ta in KG för intervjuer i Radio Nords studior. Larsan hade själv från mycket unga år prövat att i förebildens anda skriva texter och musik till kupletter när han och vännen Hans Lindgren ( 1932- 2012) drev en ungdomsteatergrupp i en gammal biograf med det klassiska namnet Biograf-Theater, senare namnändrad till mer moderna Roxy, ägd av den lokala Folkets Hus-föreningen i Stocksund. Där uppfördes revyer, totalt tolv, där Larsan själv författade texterna, musiken och sketcherna.
I skolan var han redan från tredje klass den elev som utmärkte sig i svenskan, och hans uppsatser lästes ofta upp inför klassen för att tjäna som föredöme. I övriga ämnen var Larsan en svag elev och hans mor oroade sig för vad det skulle kunna bli av sonen, men vid samtal med klassföreståndaren vid Djursholms Samskola, där Larsan gick, menade denne att "om man kan behandla svenska språket så storartat redan vid så unga år behöver fru Sörenson inte vara orolig."
Hasse och Larsan blev ett riktigt radarpar av samma sort som senare tiders Hasse å Tage eller Magnus och Brasse. Hasse Lindgren är förstås i ensamt majestät känd från revy och mängder av filmroller och TV-serier och varje julafton hör vi hans ljuvliga inläsning om "Tjuren Ferdinand". Från mitten av 50-talet uppträdde han och Larsan som kabaréartister och utvecklade en tidig form av stå-upp-komik innan detta uttryck ens fanns. Under resans gång upptäckte och utvecklade Larsan också sin förmåga som röstimitatör.
Larsan lyckades redan som 16-åring få in en fot som sportjournalist på Expressen och året därpå (1948) skickades han till London för att skriva reportage från sommarolympiaden där. Han skrev också reportage kring ämnet teater. Han kom sedan i anställningar på Stockholms-Tidningen och Aftonbladet. Han medverkade också vid Aftonbladets uppskattade revy och talangjakt "Vi som vill opp" på Oscars i Stockholm 1952.
Trots att Larsan i alla sammanhang trivdes mest som journalist hoppade han 1957 av och satsade åter på revyscenen tillsammans med Hans Lindgren. De uppträdde på Tivolitetatern på Gröna Lund och i folkparker och restauranger, bl a på Hamburger Börs. Larsan anställdes på ett halvårsengagemang på "Börsen" och förutom egna revynummer var han även en husets konferencier för att presentera andra artisters framträdanden.
När han i maj 1961 anställdes på Radio Nord hade han just fått ett visst kändisskap efter medverkan i ungdomsprogram i TV i Karin Falcks produktion "Källarklubben" och senare i "Vi Unga" med Arne Weise som programledare. Han medverkade där dessutom med författande av manustexter och sketcher. Övergången till Radio Nord passade honom fint - han kände faktiskt en viss leda i teaterapandet. På Radio Nord fick han nytta av sin lätta stil och säkra förmåga att forma slagkraftiga texter. Han blev stationens mest populäre röst och hans speciella stil inverkade befruktande även på kollegornas kreativitet och på hur stationens tilltal uppfattades bland lyssnarna.

Larsans EP-skiva där han sjunger några egenhändigt komponerade visor med vitsiga ordlekar i texten. Här nedan finns två exempel på att låten Hitsidi, hotsidi från skivan fick spelning i Radio Nords program
Gert Landin i Melodiposten där skivan spelar första ggn
Gert Landin i Melodiposten med Larsan som inbjuden gäst

Under det lite över året med Radio Nord hade han sitt dagliga skötebarn i programmet Låten från båten och en lång rad Musik för män varav flera finns bevarade. Det mest populära programmet var förstås Topp 20, där han var som klippt och skuren för programmet. Snabbt fick han ett idolstatus, och det lär ska ha kommit många telefonpåringningar till Radio Nord främst från unga kvinnor som ville prata med honom. På sista dagen för Radio Nord blev han stationens sista disc jockey i det speciellt utformade De Tio-programmet där han påannonserade den sista skivan "Stick iväg Jack" med Monica Zetterlund innan sändaren på 495 meter mellanvåg för alltid stängdes av.
Närmaste tiden efter Radio Nord var Larsan anställd på annonsbyrån Günther & Bäck AB som copywriter. Han skrev också för tidskriften Höga Nöjet och arbetade för Svenska Visförlaget. Han gifte sig med sin Britt i november 1962, och året därpå fick de dottern Lena. För familjefridens skull önskade Britt honom bort från de kändis-sammanhang han hade varit i på Radio Nord, och detta är orsaken till att Larsan aldrig sökte någon fortsatt radiokarriär vid Sveriges Radio (jämför med Gert Landin). I Aftonbladets artikel den 1 juli 1962 om Radio Nords upphörande uttrycker Larsan "För den närmaste tiden har jag mitt på det torra. Jag har flera parkframträdanden i sommar. Skulle vilja börja jobba på Sveriges Radio". Men det där fick han alltså lägga åt sidan. Det var också Britts önskan att han skulle hålla sig borta från estraden och jobba med något "riktigt" istället, men han turnerade ändå i folkparkerna, och även under 1963-64, då han återigen var i kompanjonskap med Hans Lindgren.
I övergången 1964-65 började Larsan uppleva förändringar, en stor trötthet, och han blev undersökt i flera omgångar utan att man hittade någon orsak. Vid något tillfälle var det Larsans egna kommentar att "nu har de undersökt mig överallt, utom huvudet", och vid senare undersökningar skulle det visa sig att felet bestod av en hjärntumör, som vid det laget var så långt gången att läkarna inte kunde ta bort hela, men, för att skona honom, endast delvis få bort den, vid en operation i slutet av 1965.
De närmaste omkring Larsan visste att tiden var utmätt, men för honom själv levde hoppet, inte minst när han hörde talas om en teaterkollega som genomgått samma slags operation som han och därefter helt frisk kunnat återgå i nya engagemang i scenens värld. För Larsan blev det dock under de följande åren en ständigt förvärrad plåga och många och långa sjukhusvistelser. Han hade vid det laget blivit bortglömd av de flesta av sina fans, men några artistkollegor besökte honom på sjukhuset. För Larsan blev situationen ändå bara mer och mer tröstlös och han tynade sakta bort och dog 38 år ung i januari 1970. Hans mor, Malla Sörenson, blev däremot en av Sveriges allra äldsta när hon i slutet av oktober 2013 avled, 106 år gammal. Det var i alla fall inte med hennes gener som Larsan fick ett så kort liv.

THIM, Gunnar

(1922 - 1993) hallåman på Radio Nord som från hösten 1961 sattes in att efterträda Ivo Grenz i det lugna programmet Siesta, som gick på vardags-förmiddagarna 11-12. I övrigt känd som skådespelare, och lyckades komma in på Dramatens elevskola men kunde inte fullfölja studierna av ekonomiska skäl. Han medverkade ändå i några filmer, bland annat i "Sången om den eldröda blomman" (1956). Störst framgångar hade han som sångare med schlagerrepertoar som åtminstone en gång lyckades få en svensktoppsplacering i maj 1965, och han turnerade en hel del i folkparkerna med olika artister. Fick 1957 även turnera i Amerikas svenskbygder i sällskap med bl.a. Sickan Carlsson, Gösta Bernhard och Stig Järrel.

THOLINDER, Hans Rudolf
(1934-2010) annonsförsäljare.

THOMPSON, Robert F. "Bob"
var den som officiellt angavs som frontman, kontaktman och huvudsaklig ägare till Nord Establishment ("Radio Nord") tillsammans med den som stod för huvudparten av investeringen, Clint Murchison Jr. - se d:o.

TIVED, Kerstin (gift Gustavsson)
(1937) Kerstin Tived var faktiskt den allra först anställda på Radio Reklam Produktions AB. Dessförinnan hade hon jobbat som flygvärdinna på Linjeflyg, men där hade flygkaptener och styrmän gått ut i en strejk så flygvärdinnorna blev utan arbete under ganska lång tid. Det var då hon lyckades få ett vikariat som sekreterare hos Svea-Film och Jack Kotschack, och detta inträffade mitt under förberedelserna inför Radio Nords start. När sedan de allra första skulle anställas till Radio Nord i augusti 1960 övertalades hon av Jack att följa med i anställning där. Hon fick den upphöjda titeln som sekretariatchef och lönen dubblades mot tidigare och hon upplevde alltsammans som ett mycket ovanligt och spännande projekt. Men hon stannade ändå bara i jobbet 4 månader innan hon ville vidare. När Radio Nords sändningar väl kommit igång hade hon redan lämnat Sverige för Spanien, för att där studera spanska. Kerstin tycker ändå att det känns roligt att ha varit med om Radio Nord, även om det bara var i förberedelsearbetet.

TUOMI, Olavi
(1932-2006) fotografen bakom Radio Nord-filmen "Låten från båten" Förutom denna enkla Radio Nordfilm hade han en karriär som B-fotograf i en del långfilmer och fick även figurera som skådespelare, bland annat i klassikern Okänd soldat. Under 1990-talet var han med som elektriker vid filmningen av Jan Troells "Il Capitano". Han både föddes och dog i Helsingfors.

TÖRNKRANTZ, Bengt

Bengt Törnkrantz i kontrollrummet för studio 3

(1937-1979) i grunden filmmixare - ljudtekniker på Radio Nord - en av de tekniker som anställdes tidigt på hösten 1960 och närmast kom från Sandrews. Han var ambitiös och en enastående "snyggmixare" och i de flesta fall är det hans ljudliga elegans som hörs i snabbgenomgångarna till Topp 20 och De Tio. Han var dessutom en som ibland kunde ta sig arbetsdagar på bortåt 18 timmar per dygn. Det var Bengt som hittade det där exemplaret av "Putti putti" som sen låg kvar i 41 veckor på Topp 20. se uppslagsord > EPAE, Jay
Efter Radio Nord blev Bengt från september 1962 anställd på Sveriges Radio Televisionen (senare Sveriges Television) där han arbetade till slutet på sitt liv. Han anlitades för efterbearbetning av ljud på de större TV-produktionerna, bland annat Bergmanproduktionen Trollflöjten (1975), Karl-Bertil Jonssons julafton (1975), Sven Klangs kvintett (1976). Han var jazzintresserad och samarbetade med jazzkåsören och TV-producenten Olle Helander (1919 - 1976) med hans serie "Jazzbion".

ULLERSTIG, Solveig

Solveig Ullerstig 2011

(1940, flicknamn Solveig Jansson) receptionist, växeltelefonist som anställdes i april 1961. Telefonväxeln med Radio Nords nummer 23 12 90 var en liten proppväxel, men rätt snart blev den utbytt till en mer avancerad modell. Solveig var den som först av alla tog emot besökare och alla artister som skulle medverka på olika sätt. Hon minns särskilt Zarah Leander, Karl Gerhard, Siw Malmkvist, Lill-Babs, Lasse Lönndahl och Evert Taube, för att nämna några. En episod minns Solveig när den sistnämnde lade bort titlarna med henne efter ett flertal besök: ”Nu kan du få kalla mig för farbror Evert”, sade han, och tyckte säkert han var generös mot en så ung tös. När Carli Tornehave kom på besök tog han oftast med sig sina två taxar, och Solveig fick skynda över till närmaste grannen på Kammakargatan, mjölkaffären, och köpa mjölk till taxarna. Anita Lindblom kom ivrigt nerför trappan till receptionen för att visa Solveig sin nyköpta Mercedes, köpt för de royalties hon fått för ”Sån’t är livet”.
Solveig märkte den stora lyssnarresponsen till exempel den gången när växeln brakade ihop när en tävling hade utlysts där lyssnarna fick ringa in och delta.
Bara vid ett tillfälle var Solveig ute på Bon Jour. Då var Clint Murchison, Radio Nords huvudfinansiär, och hans fru på besök och de skulle med Solveig som värdinna åka med passbåten Listerland från Nynäshamn till Bon Jour. Jack gav Solveig tipset att inta en stor frukost inför resan för att förhindra att bli sjösjuk. Hon klarade sjögången bra, men paret Murchison hade inte hörsammat uppmaningen och Solveig fick assistera främst Mrs Murchison så gott det gick när hon var opasslig och låg i kabyssen hela resan.
Från Radio Nords sista vecka minns Solveig bland annat ett fult troll som en lyssnare hade skickat in. Detta stod på receptionsdisken och blev döpt till ”Skoglund” efter kommunikationsministern som gjort det till en så stor sak att stoppa Radio Nord.
Solveig minns tiden på Radio Nord som det roligaste jobb hon haft i sitt liv. Hon blev senare telefonist på ett annat företag innan hon 1964 reste till Pasadena, Kalifornien, för att arbeta som housekeeper i en familj vars två barn blivit moderlösa. Hon jobbade också hos ett IT-företag, men vid 62 års ålder fick hon avtalspension och har sedan dess levt ett behagligt liv som pensionär.

UNGERMARK, Seve
(1932) nyhetsman på Radio Nord. Föddes i Högalid i Stockholm, tog akademiska studier vid Stockholms Högskola nära Observatorielunden. Under denna period blev han även elev vid en första TV-producentkurs i Stockholm 1956 när TV var en försöksverksamhet och företaget ännu gick under namnet Radiotjänst. Medan detta pågick extraknäckte han som korrekturläsare hos DN / Expressen. Efter studierna fick han anställning på TTs utrikesbyrå, där man redigerade om utlandsnyheter från hela världen för att passa svenska läsare. och han flyttade med TT vid flytten från Tegelbacken till högst upp i det första ännu ensamma av höghusen närmast Konserthuset med fri utsikt runtom hela Stockholm. Efter ett par års arbete där började han höra hur det glunkades om den nya radiostationen som skulle starta med studiolokaler och redaktion på Kammakargatan, och det låg inte så väldigt långt från skrapan där TT fanns. Seve, då ännu med ett W i förnamnet, tog vid något tillfälle en promenad dit, och det slutade den 25 november 1960 i en anställning som redaktionssekreterare närmast under nyhetschefen Björn-Fredrik Höijer, som även han just då blivit anställd.
Redan vid anställningen hörde Seve talas om sändningspremiären som om det bara var dagar innan den skulle ske. I början av december 1960 fick han order av Jack att skyndsamt resa ner till Köpenhamn där Bon Jour då låg vid kaj och förbereddes inför resan upp mot Stockholm. Under vistelsen i Köpenhamn hann Seve även besöka Radio Mercurs huvudkontor för att där försöka få kännedom om deras arbetssätt kring nyhetssändningar, men blev besviken eftersom Mercurs hela nyhetsinsamling helt enkelt grundades på vad som stod att läsa i dagens Köpenhamns-tidningar. Seve kom sedan, efter cirka 10 dagar i Köpenhamn, att ingå i det team som förde Bon Jour på den dramatiska seglatsen från Köpenhamns frihamn Langeline upp till sändningsplatsen, som då var satt till Almagrundet. Det skulle då änu dröja flera månader innan den riktiga premiären, men när det gällde nyhetssändningar från Bon Jour kom starten att dröja ända till den 12 april 1961, och just den dagen råkade den inträffa, den stora händelsen, att första människan kom ut i rymden. Seve blev den förste i Sverige att leverera detta scoop om Jurij Gagarins rymdfärd, och Radio Nord blev första nyhetskanalen i Sverige med denna nyhet.
Många av de anställda på Radio Nord kan efterhand vittna om det tvärt ombytliga humöret hos deras chef Jack Kotschack. Seve råkade ut för detta i samband med att nyhetschefen Björn-Fredrik Höijer efter tvära diskussioner inne i Jacks rum på stående fot blev avskedad. Seve fick inget veta om vad som varit orsak till det hela. Han bad därför om att få ett samtal med Jack men denne var inte på humör för att diskutera saken med någon underlydande, och resultatet blev att även Seve fick se sig om efter ny anställning. Jacks korta stubin i kombination med nya amerikanska krav på den finansiella sidan, att investeringarna i Radio Nord måste börja leverera något tillbaka, tycks ha varit orsaken. Journalistförbundet blev inkopplat men facket kunde ingenting göra. Anställningen upphörde vid månadsskiftet vid 1 juli 1961.
För Seve är minnena från Radio Nord i övrigt mycket positiva, och avskedet därifrån ledde honom bara vidare till en anställning hos Sveriges Radio som journalist på Dagens Eko. Där hade han sökt jobb tidigare men blev den gången inte antagen, men det är ovisst om det var radioerfarenheterna från Radio Nord som bidrog till att han slutligen fick jobbet, som han innehade under åren 1961-1965. Han gick sedan vidare till TV filminköp 1966-1968 och TV2-Rapport i tolv år från 1969-1981. Under åren 1982-1993 var han informationschef för ett helt annat fartygsäventyr, nämligen M/S Sigyn som transporterar kärnavfall från svenska kärnkraftverk, och han har senare varit verksam som massmediekonsult.
Seve Ungermark berätta om sin tid på Radio Nord. Intervju gjord av Ingemar Lindqvist
Seve Ungermark talking at Radioday 2010. An interview by Ronny Forslund

WAHLSTRÖM, Chris, eg. Stina Wilhelmina, flicknamn Rehnström

(3 maj 1917 - 17 aug 1977) Hon blev på Radio Nord kallad Chris "a la Carte" Wahlström, och under sommaren 1961 efterträdde hon Barbro von Horn som husmödrarnas röst på stationen. Programmet bytte då namn till "A la Carte a la Chris" och sändes precis så som texten i programsignaturen anger "för er som är för er själva mellan nio och elva" på vardagsförmiddagarna. En annan programsignatur var också Karl Wehles "Det är kvinnan bakom allt" med Gunnar Lunden-Wellens orkester. Programmet kan numera betraktas som en tidsspegel, för på den tiden var fruar oftast detsamma som husmödrar, och det var husmödrarna som utöver mycket annat inhandlade det mesta av familjens basvaror för matlagningen, liksom hushållsmaskiner, för att inte tala om kläder, parfym och skönhetsmedel. Ur kommersiell synvinkel blev därför programmet en stor framgång, reklamen kunde riktas till en köpstark representant för hushållet, och anknöt till klädmode och vad som brukar köpas till hemmet och köket. En undersökning visade att hela 48% av husmödrarna lyssnade på Radio Nord och programmets dragkraft gjorde att Sveriges Radio omedelbart nappade på samma idé, och gjorde ett likadant program med den folkkära Karin Juel som programledare, men det slog inte an lika bra som Chris program. Chris passade perfekt i rollen och hon gick in för sitt programledarskap som om det var ett "kall" och hon uppfattades som en ytterst professionell matlagningsexpert, fast det väl mest var skådespeleriet som gjorde henne till vad hon uppfattades som. Hon instiftade en särskild Radio Nords husmodersklubb som gav medlemmar särskilda förmåner och specialerbjudanden. Inte minst den gången när alla de då cirka 2000 medlemmarna fick en rulltårta i present av Radio Nord. Chris, med hjälp av lyssnarnas insända recept och mat-tips, sammanställde kokboken "Dukat bord med Radio Nord" (160 sidor, Roos förlag, 1962) och de som hade bidragit erhöll också varsitt exemplar av den populära boken som en gengåva. Boken blev en mycket fin och komplett receptbok för mat och bakning - egentligen behövs ingen annan kokbok och bakbok än denna, och du kan nu från Radiohistoriska Arkivet få hela boken gratis som komplett pdf-fil.
De som minns Chris beskriver henne som slagfärdig, rolig och mycket snäll, men hon led av övervikt och dåliga ben och hade bristsjukdomar. Under tiden på Radio Nord blev Chris så fångad av att jobba med radio att hon vid stationens upphörande mest längtade efter ett fortsatt jobb med radio, men trots hennes välmodulerade stämma blev det inget av detta.
På grund av sin kroppsvolym blev hon som skådespelare inte passande i så många andra slags roller än som rejält kraftigt fruntimmer och hon tillhörde mest det gäng som spelade friluftsteater på Tantoteatern på Söder i Stockholm. Hon hade haft tidigare, och fick även fortsättningsvis många roller inom film- och TV-produktioner, tillsammans ett 45-tal. Bland TV-produktionerna fanns Gideon Wahlbergs lustspel "Söderkåkar" (1970) i regi av Bernt Callenbo och Lars Molins "Badjävlar" (1971) i regi av Christian Lund.
Chris föddes på allmänna BB i Stockholm men modern dog 1918 när Chris var bara 17 månader gammal. Fadern var okänd, och hon adopterades av en familj och fick sin uppväxt på Skeppargatan i Stockholm. Chris gifte sig i oktober 1939 men äktenskapet upplöstes i januari 1944. Paret fick en dotter, Kristina, gift Mörne, och en son, Bo.

Vanligtvis var Chris Wahlströms program förinspelade, men under Radio Nords sista vecka i slutet av juni 1962 sände Chris sitt förmiddags-program direkt från Bon Jour. Bilden här ovan togs en solig eftermiddag under denna vecka.


Chris Wahlström avtackas av Jack Kotschack vid Radio Nords upphörande
.
Kaj Häger står utanför studiodörren och tittar på.

WASTESSON, Siv

Siv Wastesson

Att jag kan presentera alla Radio Nords topplistor komplett har jag Siv Wastesson att tacka för. Hon berättar själv så här om hur hon upplevde Radio Nord:
Jag hade läst om Radio Nords igångsättande i Expressen (mina föräldrar köpte den). När jag väl börjat lyssna var jag "fast". Vi hade en Philips rörradio men jag fick mina föräldrar att köpa en transistorradio, en Telefunken som kostade 313 kr minns jag. Den hade ett behändigt format som gjorde att den kunde tas med överallt och med tillhörande öronsnäcka lyssnade jag i sängen på kvällen innan jag somnade.
Min favoritdiscjockey var Larsan Sörenson och favoritprogrammet Topp 20 men även De Tio. Jag skrev ner dessa topplistor varje vecka, vilka jag har sparat sedan dess. Favoritlåtarna var många, det är svårt att nämna endast en, men när det gäller De Tio kan jag nämna "Sån´t är livet" (Anita Lindblom) och "Midnattstango" (Lars Lönndahl). Och favoritlåtar från Topp 20 som jag särskilt minns var “Take good care of my baby” (Bobby Vee), “Poetry in motion” (Johnny Tillotson), "I´ve told every little star" (Linda Scott), "Putti Putti" (Jay Epae), "Hello Mary Lou" (Ricky Nelson), "Sway" (Bobby Rydell), "Are you sure" (The Allisons). Ja, det finns så många, men favoritartisten var ändå Johnny Tillotson.

Wxxxxxxxx, KARIN
, mässflicka ombord, var förlovad med matrosen med efternamnet Wellerstedt. Bägge fick sluta sina anställningar

WESTBECK, Gunnar Artur Emil
(13/3 1918 - 9/2 1992) teleteknisk civilingenjör som med anledning av talet om "trängsel i etern" lämnade ett utlåtande i frågan ifall Radio Nords sändningar kunde utgöra störning för andra radiostationer.

WESTERLIND, Bruno "Roye"
Frilansmedarbetare som från studio i Linköping producerade och var hallåman i "Linköpingshalvtimmen". Totalt producerade han 15 ”Linköpingshalvtimmen” för Radio Nord. Somaren 1962 när Radio Nord upphörde lämnade han sin ordinarie tjänst som skollärare i Linköping och flyttade till Kristianstad där han jobbade med turistfrågor. Senare kom han att starta en rörelse i bussturisttrafik. Men Bruno hade redan innan sitt extraknäck med Radio Nord medverkat hos Skånes Radio Mercur med bl. a. programmet Skånes Badradio, där han gjorde strandhugg och intervjuade solbadande turister. Efter återkomsten från Linköping till Skåne fortsatte Bruno att göra program åt Radio Syd. En särskild sida om Linköpingshalvtimmen finns

WESTERMAN, Pierre
(1932 - 1981) hallåman på Radio Nord. Utbildade sig senare till musikdirektör och har utmärkt sig som kompositör, textförfattare och orkesterledare.

VIKSTRAND, Alf
(1928 - 1977) Matros på Bon Jour.

WITZ, Benny (eg. Bernhard)
(1939) reklamsäljare / traffic manager på Radio Nord. Jobbet innebar att han sammanställde programloggen med särskild koll av reklaminslagens placering i menyn. Han kom närmast från Svenska Dagbladets reklamavdelning. Med hustrun Monica har han två söner.

ÖHLIN, Björn

Björn Öhlin (1938-2009) var sändningstekniker på Bon Jour. På bilden här ovan ses han i arbete med Exacton-bandspelarstativet i kontrollrummet ombord och bakom studiofönstret ses parhästarna från nyhetstjänsten, Seve ungermark och Björn Fredrik Höijer. Bilden är mest sannolikt tagen långt före sändningspremiären i mars 1961.
Björn skrev hem till hustrun, och några av breven finns bevarade. Av breven anas en ung far som vill veta att pengar kommit fram till hustrun och att han längtar hem till familjen och är orolig att barnen ska glömma bort honom när han under veckor är borta från dem. Han skriver om förväntade besök i land men det inträffade ibland att sådana planer omintetgjordes av väderförhållandena. Det första brevet skrevs den 9 december 1960 och det sista den 11 maj 1961 - kanske var det då han slutade på Radio Nord? Brevet den 9 december är skrivet från Köpenhamn där Björn hjälpte till med de tekniska förberedelserna inför avfärden för Bon Jour mot Stockholm, men Björn var inte bland de ombordvarande vid avfärden den 20 december. Från Köpenhamn skriver han om osäkerhet när avfärden ska ske: "Här nere vet vi ingenting ännu. Har börjat köra bandspelarna i kväll, men vi har mycket kvar att göra." Han skriver också om missnöje med den nye tekniske chefen (avser inte Owe Sjöström): "Basen som kom ner samtidigt [med mig], kunde nästan ingenting. Det första han gjorde var att snacka skit om oss för Pelle Lönndahl, han sa att vi inte kunde någonting. Sa också att han hade förhört oss på planet, fast han ej gjort det. Så Pelle sa åt honom att kanske var det tvärt om med kunskaperna, så han ligger nog löst till, sa Pelle till oss igår kväll." Owe Sjöström anställdes bara ett par dagar senare och insattes som teknisk chef på Bon Jour vid sidan av teknikerna från KLIF, så den ”bas” som varit före honom blev nog kortvarig – och helt okänd. Björn berättar i brevet från Köpenhamn om passen de ska gå, tre veckors tjänst och sedan en vecka ledigt, och att han tycker det "blir drygt". Björn lämnar i brevet också adressen: M/S Bon Jour, Orient kaj 55, Frihamnen, Köpenhamn.



Björn skrev hem i ett brev den 27 mars, alltså 19 dagar efter sändningspremiären, "Nu har vi haft en riktig storm igen. Jag var tvungen att sluta skriva för att hålla i mig". I brevet framgår också att han redan i detta läge anförtroddes att göra anrop i radion: "Ja i morgon den 28 skall jag köra programmet mellan 8-10 och mellan 15-17. Har du hört mej prata ännu? Hur tycker du om programmet? Ja över påsk får jag väl ej komma hem, men i dagarna efter hoppas jag". När Melodiradion sedan startade skriver Björn i ett brev just på Melodiradions premiärdag, den 5 maj: "Vi får väl se om P3 tar kål på oss".
Björn och hans fru Christina var bara 19 respektive 17 år när de 1958 fick dottern, och 1960 fick de också en son. Trots att tiden med Radio Nord innebar en prövning för familjen verkar detta inte ha haft någon påverkan när äktenskapet upphörde redan efter tre år (-63). Han gifte senare om sig, fick även i det äktenskapet två barn, och jobbade med multimedia och marknadsföring i sitt eget företag, C Salescreen Media HB, baserat i Karlskrona.

 

Radio Nordgänget återsamlat för tvåårsjubileum och supé på Club 21, Regeringsgatan 10 i Stockholm den 8 mars 1963.

 

Personerna på bilden:
1) Alvar Stertman, 2) Alf Wikstrand (bägge besättning), 3) Björn Björklund, 4) Kenneth Agehed, 5) Tommy Bennvik (alla tekniker), 6) Pelle Lönndahl (studiochef), 7) Peter Krupenin, 8) Hadar Bergman, 9) Gunnar Heilborn, 10) Nils Skeppstedt (alla tekniker), 11) Birgit Strömberg, 12) Rolf Levin (kamrer), 13) Birgitta Söderström, 14) Ivo Grenz (alla ekonomiavd), 15) Pierre Westerman (disc jockey), 16) Ebbe Jularbo (grammofonavd), 17) Lennart Atterling, 18) Lasse Nestius (bägge disc jockey), 19) Hans Tholinder, 20) Anita Byström (bägge försäljning), 21) Björn-Fredrik Höijer, 22) Bo Johnsson (försäljn.chef), 23) Jan Sjöberg, 24) Olle Nord, 25) Stig Cedermark (annonssäljare, kontaktman), 26) Raya Ravell, 27) Monica Hylinge (bägge grammofon), 28) Kaj Karlholm (journalist, disc jockey), 29) Kaj Bjerke, 30) Lars Grünberger (bägge försäljning), 31) Assi (Anna-Stina) Hallgren, 32) Larsan Sörenson, 33) Lena Jularbo (grammofon), 34) Inga-Britt Berselius (sekreterare), 35) Solveig Jansson (receptionist), 36) Benny Witz (försäljning), 37) Sten Hedman (disc Jockey), 38) Gert Landin (dir.ass), 39) Chris Wahlström (disc Jockey), 40) Jack Kotschack (chefspirat), 41) Gösta Sturmark (annonssäljare, kontaktman), 42) Pelle Nyström, 43) Claes Feuk (försäljning).

På bilden saknas dock flera som hade haft stor betydelse i företaget. Bland andra: Owe Sjöström (teknikchef sändarfartyget), Kjell Bergström (nyhetschef), Seve Ungermark, Kaj Häger, Lars Branje, Jörgen Einestad (journalister), Bok Reitzel (annonschef), Louis Chrysander (programredaktör, copywriter), Bengt Törnkrantz, Lars Klettner, Christer Abrahamsson (tekniker).

 

Inbjudan till jubileumsfesten skickades ut till de f.d. Radio Nordmedarbetarna
av Jack Kotschacks sekreterare från Radio Nord, Inga-Britt Berselius, hon
finns för resten finns med som Nr. 34 på bilden här ovan. Så här såg brevet ut:

 

 


Upphovsrättsliga regler för innehållet på denna webb: Du får mycket gärna använda och kopiera innehåll för personligt icke-kommersiellt bruk.
Å andra sidan är det strängeligen förbjudet att använda något av materialet för att sälja helt eller delvis på något sätt. radioarkiv@gmail.com